These images that reoccur
day and night behind closed eyes
between insomnia and slumber
shift and fade, transmogrify.
In the beyond, the land bereft.
Properties change name, are left
in final-phase negotiations
pointing out a new direction.
Bed sores gather grains of dust.
A stained cotton compress soaked
with all of life’s effusions,
erasing the referral note.
The night’s arrival, whistling.
Antiretrovirals, glistening along the rails.
♦
The panic alarm, centrally connected,
branches budding as expected
but even though the days grow longer
the calling of her bed is stronger.
The night outside is opening clear
pales and noiseless but still she hears
the dead-weight of the black-out blinds.
In her room she stays confined.
The sun dial of the horizon line
draws out the vacation time.
Medication lists renewed
but still they bring no reprieve.
The hour hand almost catching up
with heartbeat rhythms mismatching.
As a final night unravels
in dehydration and guardian angels.
From Summertime in Sorrow in Sweden
Bilderna som återkommer
dag som natt när ögat sluts
mellan sömnlöshet och slummer
skiftar, plånas ut, förskjuts.
Hinsides far landet illa.
Fastigheter byter namn.
Upphandlade slutskeden
visar vägen fram.
Liggsårens dammkorn skiktas.
En missfärgad bomullskompress
stämmer livets utflöden,
suddar bort remissens text.
Nattens intåg visslar.
Bromsmedicinen gnistrar mot rälsen.
♦
Trygghetslarm på halsband kopplas
till centralen, grenverk knoppas
men trots att dagarna förlängs
går hon till sängs.
Natten vidgas utanför
ljust och ljudlöst men hon hör
mörkläggningsgardinens tyngd
dras för från dygn till dygn.
Solur av synränders sträckor
slår sina lovar till veckor.
Receptlistor förnyas fast
det inte ger tröst.
Timvisaren hinner fatt
hjärtslagen som slår ur takt.
Det lider mot en sista natt
med vätskebrist och änglavakt.
Från Sommartid i sorg i Sverige
