I’m with Mom now, Änggården’s hospital. She is breathing
heavily.
Mom said: Every day is different. I feel strong, boys.
Although she is born in Skellefteå, and lives in Gothenburg, she’s going
to lie in the memorial park in Vännäs. That has she said.
/
Dinner with Peter at Krakow’s. Breaded cheese with riven
horseradish. Her words echo inside me. Peter talks about when his
mother, 41-years-old, died of cancer. Mamma is 65 and shall just
now begin to enjoy her pension.
Blood in her stomach. Echoes inside me.
I sleep over. A nurse makes up a bed for me in Mom’s room.
I read myself to sleep.
/
She did not want chemotherapy. Vomited blood in a bag. It
smelled in the room. Nor did she want my son, her grandchild, to
see her this way. But he was with her. In the room.
/
When I awake, my mother is still living. Does not talk. The personnel
do up the morning toilet, I eat breakfast in the dining-room.
Then I sing for Mom, songs she sang to me when I was a kid.
Her hand.
I sing: In a house at the wood’s end … She is breathing. Her heart
vibrates, between breaths. A hare’s body.
I kiss her forehead.
She tries to say something. Half-shut eyes, open mouth.
The time is 10:45.
/
The roof of Mom’s mouth is like an arch, I think. The sun shines in.
The sun comes in through the window. Into her mouth. The roof is
clean. Her chest quivers, no clinches. I think of all the words she has
taught me. The time is 11:58.
/
Help oh help oh help me.
/
Hadn’t the strength to sit by the bed. Caught the bus and stepped off at
Backaplan, bought a new shirt. Needed to change.
Meet Fredrik, he’s home with his son, offers to make coffee and we
talk in the kitchen. To straighten out the thought. To write down sounds
along a line and read aloud what’s been written, and then rewrite it.
To ascend in circles? When they’re about to pick up big-sister from
day care, I follow them out. Hop on the trolley towards Kortedala.
Echoes.
/
I change in Mom’s apartment, run shirtless down in
Lärjeån’s valley. Hot, but shaded in places here and there.
The river’s muddy sunlit water. I try to think, throw off the frustration.
That I left, that I at long last had not the strength to stay
with her. No contact.
Running helps. Running does not help. She who bore
me, clothed me, she refuses to give up.
/
See the local news report, Ship to Gaza. Israel’s mistake. The activeists
from Gothenburg are unhurt. My allergy doctor’s picture appears.
I send an sms to Henry: Dinner tomorrow?
Asked for her recipes, cried and wrote down: Black current
stew.
The amount of barley flour to make palt.
The number of potatoes to make kroppkakor, the measure
of sugar in the jam.
I pack my things, water the flowers. Ring the personnel
who promise to make up the sofa bed in her room.
/
Awaken 9:42. Have slept in Mom’s room. She’s alive.
Good morning, Mom. She answers: Good morning. Yesterday evening
we had an eloquent conversation, Can you say goodnight to me,
Mom? She shoots up like a spike in the bed with her robust
voice: Good night!
It’s so different. Everything is different.
I feel strong, boys.
You who bore me, clothed me, cannot die.
/
Hearing is the last finale. A man’s voice matters. In the end.
You who clothed me, held me.
The first and the last.
Är hos mamma nu, Änggården hospis. Hon andas tungt.
Mamma sa: Varje dag är annorlunda. Jag känner mig stark pojkar.
Fast hon är född i Skellefteå, och bor i Göteborg, ska hon ligga i minneslunden i Vännäs. Det har hon sagt.
/
Middag med Peter på Krakow. Panerad ost med riven pepparrot. Hennes ord ekar i mig. Peter berättar om när hans mor 41 år dog i cancer. Mamma är 65 och ska precis börja njuta av sin pension.
Blod i magen. Ekar i mig.
Jag sover över. En sköterska bäddar åt mig i mammas rum.
Jag läser mig till sömns.
/
Hon ville inte ta cellgifterna. Kräktes blod i en påse. Det luktade i rummet. Hon ville inte att min son, hennes barnbarn, skulle se henne såhär. Men han var hos henne. I rummet.
/
När jag vaknar lever min mor fortfarande. Pratar inte. Personalen gör morgontoalett, jag äter frukost i matsalen. Sen sjunger jag för mamma, visor hon sjöng för mig när jag var liten.
Hennes hand.
Jag sjunger: I ett hus vid skogens slut... Hon andas. Hjärtat vibrerar, mellan andetagen. Harens kropp.
Jag kysser hennes panna.
Hon försöker säga något. Halvslutna ögon, öppen mun.
Klockan är 10.45.
Mammas gom är som ett valv, tänker jag. Solen lyser in.
Solen kommer in genom fönstret. In i munnen. Gommen är ren. Bröstkorgen darrar, nej krampar. Jag tänker på alla ord som hon har lärt mig. Klockan är 11.58.
/
Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig.
/
Orkade inte sitta vid sängen. Tog bussen och steg av vid Backaplan, köpte en ny skjorta. Behövde ombyte.
Träffar Fredrik, han är hemma med sin son, bjuder på kaffe och vi pratar i köket. Att räta ut tanken. Att nedteckna ljud linjärt och läsa upp det man skrivit och sedan skriva om. Att lyfta i cirklar? När de ska hämta storasyster på dagis följer jag med ut. Hoppar på spårvagnen mot Kortedala.
Ekar.
/
Jag byter om i mammas lägenhet, springer utan tröja ner i Lärjeåns dalgång. Varmt, men skuggigt på sina ställen. Åns grumliga solbelysta vatten. Jag försöker tänka, skingra frustrationen. Att jag gick, att jag till slut inte orkade stanna hos henne. Ingen kontakt.
Att springa hjälper. Att springa hjälper inte. Hon som fött mig, klätt mig, hon vägrar ge upp.
/
Ser på lokalnyheterna, Ship to Gaza. Israels misstag. Aktivisterna från Göteborg är oskadda. Min allergiläkare visas i bild. Jag skickar ett sms till Henry: Midda i morron?
Bad om hennes recept, grät och antecknade: Svartvinbärsgryta.
Mängden kornmjöl till palten.
Antalet potatisar till kroppkakorna, mängden socker i sylten.
