Can you love a piano out of this vessel,
teach my worn body new chords and progressions?
Change punches to punchlines, instill in me lessons
of waning recursive childhood obsessions?
You know how the comets stroke planets in turn?
How the Mane of the Lion unwittingly burns?
How the fires’ desire delivers us home?
Come, bring me to life with brimstone and smoke
Come, sing to me choir of heavenly brass,
rekindle my soul, baptize me in glass
Raze mountains, rend heaven, make cauldrons for witches;
raise all from the ashes with me as your witness
‘cause in every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: manifest melody
In every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: …
If I beg you and grovel, can you take on one mission?
Forge beats from my beatings and break down submission,
cherish my pillbox with yellows and purples,
adore every key as you play forth my purpose?
Can you love all my highs, my lows, minors, majors?
Can you love all my flaws, my faults and my failures?
Can you follow your whims on my scar-sheeted skin,
marimba my ribs and hear what’s within?
Can you rip tides and currents straight out of my chest
vises and jack screws suffice for my flesh
Long have I hated the way my voice cracks
submarine tremors no sea can hold back
But in every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: manifest melody
In every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: …
Hear every shade of guilt in my shame
I want to sink in your embrace, you to sing gone my name,
put a hundred mills in my veins: ”to arms my comrade!”
for you to promise what’s golden won’t wither away
So whisper:
”Don’t worry my love, put your fears on hold,
know this world wants control and keeps digging a hole
straight through your soul, sowing fear and just blows
my love, let go, I’ll carry you home.”
In every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: manifest melody
In every broken note and quiet cacophony,
in every silenced scream: …
Make vines of the voices, I want them devoured
my vowels are cowards I want them all scoured
I’ve stood on your towers in my final hour
Dear Gods grant me one final blessing of power
Promise to stop me from going all senseless
get me to lower my guards and defenses
grant me the courage to cast off the endless
thunderstorms, breathlessness, Krakens and vengeance
And at last, when we make a break for dawn
scream out your fanfares, like foghorns sound calls
and exclaim:
”Sunrise rush and twilight blush
may both be born of beauty but,
Aurora, you’re the fucking fairest of them all.”
Kan du älska min kropp som ett piano,
lära mig nya noter och skalor,
förvandla alla slagen till slagord
och få mig att glömma hela min barndom?
Du vet som kometsvansar smeker planeter?
Du vet som huden bränns av maneter?
Du vet som mordbrand snurrar tapeter?
Kom, väck mig till liv med rök och salpeter.
Kom, spela hela himlens änglars basuner!
Tänd eld på min själ, som på laguner,
som på berg, som på himlen: en kokande kittel;
res upp allt ur askan med mig som ditt vittne.
För i alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: finns rapsodier
I alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: ...
Om jag ber kan du åta dig ett endaste uppdrag?
Förvandla alla mina trauman till trumslag;
älska mina gula och lila tabletter;
älska mina svarta och vita tangenter
Kan du älska hela mitt målbrottsregister,
älska alla skavanker och brister,
spela efter ärren som noter på huden,
spela mina revben och njuta av ljuden?
För visst sa jag att jag alltid har hatat min röst?
Visst sa jag att jag alltid behövt
en domkraft till min höft, ett skruvstäd till mitt bröst;
att mina vågor gått för djupt ända sen dagen jag fötts?
Men i alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: finns rapsodier
i alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: ...
Hör alla nyanser av skuld i min skam,
Jag vill sjunka i din famn, att du ska sjunga bort mitt namn,
ge mig hundra milligram av ”kom, upp till kamp”,
att du ska lova att guldet aldrig blir sand
Viska: ”det gör inget, baby, behåll kläderna på,
jag vet att världen är hård, den gräver ett hål
i själen och sår rädsla och slår-slår-slår
säg: ”baby, släpp taget, jag bär dig i mål.”
För i alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: finns rapsodier
i alla brustna toner och disharmonier
i alla kvävda skrik: ...
Förvandla mina stämband till lianer!
Utplåna alla falska vokaler,
spräng bort mina ord som vulkaner,
med en hand på Bibeln och en på Koranen.
Lova att försöka hålla mig vaken,
få mig att sänka försvaren och vapnen,
få mig att våga tävla mot havet,
mot vågor och vindar och andnöd och Kraken.
Och sen när vi äntligen gryr om dagen
skrik ut över staden som mistlursfanfarer
och säg att: ”Soluppgången och aftonrodnaden
må vara vacker, Aurora, men
du, du är fan fager.”