some houses wake up slowly

after people have started to scratch and tear

in the parquet flooring

they are a bit larger then

they have had all night to exhale

they hold more and allow more

around six-six thirty and

get more cautious

as the day passes

 

there were no such houses on the glacier

the houses there never fell asleep

when the residents woke up the walls stood

with their eyes wide open

waiting

 

they had been waiting for hours

the doors tramped in their frames

 

the architect tried to understand

what difference it had made

concrete or wood

could it be that simple

radon perhaps linoleum

the architect thought

perhaps some more

of this or that

the architect thought

maybe it was some kind of scurvy

 

in one of the houses

the windowpanes were made of stone

polished and washed but never the less

stone

the architect had received complaints

the windowpanes had been causing problems

they remained cold,

listened to the air outside, obeyed it

they still belonged out there

too late the architect realized

that they would never be completely

domesticized

 

so the residents dried the glasses in the cupboards

over and over though they were dry

to make it

homely

but the houses creaked and the residents understood

the they were not going to be easily satisfied

the residents stroke their cheeks along the walls

but the wood was uneasy

phantom branches whined

and the sea sauntered back and forth

in the dishwashers

en del hus vaknar långsamt

efter att människorna börjat klia och riva

i parketten

de är lite större då

de har haft natten på sig att andas ut

de rymmer mer och tillåter mer

kring sex-halv sju och drar skinnet åt sig

efter hand som dagen lider

 

något sådant hus fanns inte på glaciären

där somnade husen aldrig

när de boende vaknade stod väggarna

med uppspärrande ögon och

väntade

de hade väntat i timmar

dörrarna stampade i sina karmar

 

arkitekten försökte förstå

var skillnaden låg

betong eller trä

kunde det vara så enkelt

radon kanske linoleum

arkitekten tänkte

det kunde vara så att det behövdes

lite mer av

det ena eller andra

arkitekten tänkte

det kanske var ett slags skörbjugg

 

i ett av husen

var fönsterkarmarna av sten

slipad och tvättad men icke desto mindre

sten

arkitekten hade fått in klagomål

fönsterkarmarna hade ställt till det

de förblev alltid kalla,

lyssnade på luften utomhus, lydde den

de hörde dit fortfarande

arkitekten insåg för sent

att de aldrig skulle bli helt

domesticerade

 

så de boende torkade glasen i skåpen

en extra gång fast de var torra

för att det skulle bli

hemtrevligt

men husen knakade och de boende förstod

att de inte skulle låta sig nöjas så lätt

de boende strök sina kinder längs väggarna

men träet var oroligt

fantomgrenarna ven

och havet vankade av och an

i diskmaskinerna

Sanna Hartnor