My father is the football ref

who is always running around

with the red card in his hand.

 

A constant reminder to the players

that they are only playing by his grace.

 

When I am going to sleep I jungle words in my head

I have this in common with my Father.

But when I ask him to tell about the trees

he is silent

and I talk about the birch outside my window

that is taller than the house itself

and when I sit at the kitchen table the testament

snakes its way aound the trunk.

© Ida Linde, Maskinflickans testamente (2006)

Min far är fotbollsdomaren

som alltid springer runt

med det röda kortet i handen.

 

En ständig påminnelse till spelarna

att de bara spelar på nåder.

 

När jag ska sova ramsar jag ord i huvudet,

detta har jag och min far gemensamt.

Men när jag ber honom tala om träden

är han tyst,

och jag talar om björken utanför mitt fönster,

att den är högre än själva huset

och att när jag sitter vid köksbordet virar

testamentet sig runt stammen.