when the body is lukewarm like a finger

by Elis Burrau


when the body is lukewarm like a finger

i have watery eyes

i have bet on the wrong horse

and one of those things excludes

the other maybe a little

 

poems from a space

we have gathered the freckles

it’s impossible to mistake

the direction or

 

how to maintain an original

relationship to the grimace

how to assume a position

that nobody has ever held

 

how to twist

defensibly

make everything direct

close one’s eyes better

 

beautiful small wars that don’t

count in faces

beautiful, beautiful imaginary wars

in faces

 

that never count

so many faces

 

the same concept as the imaginary friend

but instead of a friend: war

exactly the same concept as

faces

 

 

we do everything we can to raise doubt

about the erotic feeling of

pedestals

that’s from a loud headline

which hopes

with its whole heart

 

we turn and twist

in a violently affirming cheer

oh my god, this makes me yearn

for technocracy

 

i have crossed a river

i have crossed my chest

but i have never crossed a street

after first looking right

then left

and then right again

 

and those who are already blessed

they stand over there in the corner

they are already blessed

it’s too late

Translated by Johannes Göransson

när kroppen är ljummen som fingret

man har vattniga ögon

man satsar på fel häst

och det ena utesluter

kanske det andra lite

 

dikter från ett utrymme

vi har samlat fräknarna

riktningen går inte att

ta miste på alls eller

 

hur förhålla sig

originellt till grimasen

hur inta en position

som ingen gjort

 

hur vrida

försvarbart

gör allt direkt

blunda bättre

 

vackra små krig som inte

räknas i ansikten

vackra, vackra låtsaskrig

i ansikten

 

som aldrig räknas

så många ansikten

 

samma koncept som låtsaskompis

fast istället för kompis: krig

exakt samma koncept som

ansikten

vi gör allt för att osäkra

den erotiska känslan av

piedestaler

så lyder en hög rubrik

som hoppas

av hela sitt hjärta

 

vi vänder och vrider

på ett våldsbejakande tifo

åh min gud, detta får mig att längta

till teknokrati

 

jag har korsat en flod

jag har korsat mitt bröst

men jag har aldrig korsat en gata

efter att ha tittat först åt höger

sen åt vänster

och sen åt höger igen

 

och de redan frälsta

de står där borta i hörnet

de är redan frälsta

det är för sent